himmel eller helvete

Ja så har vi återigen haft en meningsskiljaktighet här hemma, jag o sambon.

Alltså ibland tror jag att han söker tjafs. Han slänger ur sig saker som gör att jag går igång o så får han anledning till att bli tjurig o kan få "hota" med att strunta i ALLT.
Alltså han är som ett litet barn i sinnet. Som en trotsig liten unge. O jag reagerar med att vilja ge han ett rejält kokt stryk. Ja man får inte slå barn men får man slå vuxna som beter sig som barn?!?

Det är som att skaka en burk nitroglycerin... det kan gå vägen eller så kan det explodera. O vad det gäller nitro så smäller det väl som oftast... lika här hemma... han kan fasen i mig inte ta kritik.
Kanske att inte jag heller kan det?

Dagens känsla blev helt plötsligt ledsen.

Har inte känt mig ledsen men ikväll så är jag ledsen. Inte bara ledsen förresten. Jag är arg också... irriterad på honom som nu sover. Förmodligen helt ovetande om mina känslor... o att jag känner mig aptrött på att känna såhär. Jag vill inte behöva känna avsky för att gå in i mitt eget sovrum... men när vi varit osams så känner jag så... jag känner äckel över att behöva sova i samma rum som han. För han verkar inte bry sig in i sömnen... han sover gott ändå... trots att han är arg på mig o jag är arg på honom.

O jag stör mig extra på hans "tics" som han har innan han somnar såna gånger.... kanske därför som jag drar mig för att gå o lägga mig om kvällarna.

Han drar fötterna mot madrassen, skakar på foten, gnider knäna mot varandra... allt för att somna... o jag får spader... o blir irriterad när sängen gungar som om det vore helan storm. O sen när han somnat så snarkar han....

Aja, dags att spola skiten av kroppen o krypa ner där under täcket o höra på hans olåt.

Yeeeehaaaaa så roligt.... NOT
Är det bara sånt som folk vill söka på?

De vill bara ha o ha.

Jag borde inte blogga alls just nu. Jag menar, har jag inte bloggat på en månad eller två så behöver jag väl inte logga in o blogga mitt i natten när jag ska upp o jobba imorgon.

Men ett infall gjorde att jag kollade min blogg just alldeles nyss o en snäll kommentar gjorde att jag ville få slänga in ett inlägg iaf.

Tack för uppmuntrande ord... nu ska jag logga ut igen o gå till min säng o sova ikapp med resten av familjen.

See u l8er allig8er

Så var den här helgen över.... i morgon är det dags att jobba återigen. O jag känner mig inte ett dugg utvilad om jag ska vara ärlig.
O ändå HAR jag sovit väldigt mkt den här helgen. Legat länge om mornarna.... men ja... ärligt så kanske sänggåendet varit lite si o så med drägliga tider.... iaf fredagen blev sen.... var gräsänka då o somna framför Ghostbusters i soffan.... men sen gick jag o la mig ganska omgående faktiskt...  lördagskvällen minns jag inte vad klockan var... men näe... jag var nog rätt tidig i säng då. Jag la mig på spikmattan en stund. Tänkte lösa korsord medan jag låg där men ögonlocken ville bara ramla ner så jag övergav den tanken rätt snart. Somnade dock inte på mattan den här gången... hade lite för mkt ångest i kroppen för det.

Jag har ångest över allt o inget tror jag.

Men ikväll tog jag iaf tag i en sak som gett mig ångest i en hel veckas tid minst......

En annan sak som jag har lite vånda över är det här med bloggen o mitt alter ego - Blue.
Förut har jag utan att tveka använt mig utav mitt alias o bloggen Himmel eller Helvete men nu är saker o ting lite mer komplicerade än förut... för min dotter är också bloggerska numer. O eftersom vi sitter vid samma dator o samma internetanslutning så lär vi ju ha samma ip-adress.... alltså kan nån uppmärksam blogginnehavare upptäcka att Blue o Dotra sitter vid samma dator o lägga ihop ett o ett. (ja jag vet att risken är minimal med tanke på alla tusentals kombinationer, men risken finns, o det finns folk med fotografiskt minne :S)

Jag kan alltså inte längre känna att jag kan vara lika framåt med mitt bloggande o kommenterande här o där..... ja visst... vi har säkert inte samma målgrupper men risken finns o jag är rädd om min integritet lite granna.

Nåväl, jag bidar min tid o ser vart det lider.... Time will tell

Jag har fortfarande inte hittat den där lusten till att blogga....

Jag mår piss, skit o lite till kan man kort o gott sammanfatta läget med. Har börjat fundera på vad jag vill bli när jag blir STOOOR. Jag vet inte.... just nu känns det som om uska i åldringsvården är nåt typ: Been there, done that.
Jag trodde faktiskt inte att jag skulle känna det så.... jag har verkligen gillat att jobba med människor på det viset... men endera har jag världens höstdepp på G eller så har jag gjort mitt för ett tag inom den här genren.

Man blir så trött i huvve av att jobba med människor hela dagarna. Man ska le o vara vänlig, förstående o så inihelvete flexibel o hela tiden steget före de där dementa gamla petiga (kärringar vill jag säga men så säger man inte, sååååååå.... ) damerna.

Sambon är som sambon alltid varit.... tanklös i hur han beter sig... senast idag kände jag mig såååå mindre värd än kattskit då han tog hänsyn till ifall hans syrra ville kolla IDOL men när hon skulle åka hem så skulle han istället se fotbollen mellan England o vicket jäkla land det nu var..... Jahapps.... så syrran väger tyngre (ja iofs så gör hon det oxå rent fysiskt) än den du bor ihop med... tack för den gliringen =/

Nu slutade det ju visserligen i att JAG fick tv:n men jag var redan sur (besviken, sårad, ledsen, arg) o hade tappat lusten till att gotta mig i (läs ha ångest över andras brist på självinsikt) smaklösa framföranden.

Jag känner bara blä just nu.... ska hoppa i säng strax för i morrn är det jobb igen....

Kanske att jag borde bli dödgrävare.....? Ja, då behöver jag iaf inte prata så mkt, eller vara så social o trevlig. O tar jag "the graveyard shift" så blir det lite lagom spännande oxå XD

Jag skulle kunna börja det här inlägget med en lång harang om varför jag varit osynlig så länge. Men det skiter jag i. Jag vet ärligt talat inte om o när o hur mitt nästa inlägg blir heller....

Jag känner mig förvirrad just nu. Förvirrad DE LUXE skulle man kunna säga.

Det känns så konstigt. Jag har en vän som helt plötsligt inte längre känns som vanligt. Jag hade kontakt med han/henne för nån vecka sen o då verka allt prima. Så talade vi om en sak där jag behövde den här personens hjälp. Det är nåt som hela tiden varit bestämt men nu närmade sig tidpunkten o vi talade lite löst om datumet o jag visste just där o då inte exakt tid så vi sa att det skulle vi höras om närmare dagen.

Jag kollade upp tiden o sms:ade över klockslaget. Var väl inte allt för långrandig i mitt meddelande utan lämnade i princip bara klockslaget o vad det gällde o tänkte i mitt stilla sinne att jag skulle få ett sms tillbaka o därefter utvidga detaljerna. Men inget svar kom.... tiden gick o jag blev lite lätt nervös när jag insåg att nu var snart dagen D här. Kvällen innan ringde jag för att checka läget o se utifall h*n fått mitt meddelande öht. Jodå, o de skulle dyka upp i god tid men nu serru hade h*n inte tid att prata mer för de skulle åka X antal mil o de visste inte hur vägen skulle vara med tanke på allt regnande på sista tiden så tjingeling..... Jahopp...?!?! Grejen var att klockan var halv nio på kvällen o de skulle dyka upp hos mig på förmiddagen dagen därpå. Så varför åker man bort på kvällen sent, om man ska upp o iväg på morgonen efter? Ja kanske taskig planering eller så??? Men det kändes snopet på nå konstigt vis.

Dagen kom o de dök upp i. Fick sms om att de var på väg. Då det var djur som skulle lastas så var väl deras tanke att jag skulle förberett djuren o stått på gårdsplanen typ. Men saker kom emellan o jag hann inte så långt.

Jag fick en hälsningskram men sen var det tjoff tjoff.... snabba ryck o korta kommandon. Jag kände mig lite förvirrad men lyckades ändå hålla fattningen o ställningarna någorlunda.

Vårat avsked efter avklarat uppdrag blev också rätt abrupt. Pang bom så var de på väg igen o jag stod där med mitt levererade djur på nästa gårdsplan o undra va'fan hände egentligen. Men inte mkt tid över till fundering där o då eftersom djuret skulle avlämnas till ägaren.

Jag skrev o tackade för hjälpen på face o vi skrev några rader sinsemellan.... sen nu när jag går in o läser denne persons status o även människans blogg så blir jag såååå fundersam då det är underförstådda saker som står mest hela tiden om att h*n tänker o funderar om allt o inget. O om en vän som h*n har som är en frisk fläkt o nån som hela familjen gillar... (missförstå mig rätt nu, jag är inte såååå ego att jag tror att det bara skulle kunna vara jag) men som tydligen inte är begripbar för dem just nu.

Jag vet inte om det är mig det handlar om.... eller om det är nån annan. Det händer mkt i den här personens liv just nu. Affärer som avhandlas men inte fullföljs, o ja en massa helt enkelt. Men det jag hänger upp mig mest på är att rösten var så annorlunda när jag talade med honom/henne den där kvällen. Den var så kort liksom.

O jag vet inte hur jag ska göra nu..... hur jag ska gå vidare med problemet. OM det är ett problem? Men om det inte är ett problem??? Varför har jag då sån ångest över det mest hela tiden? Varför säger min magkänsla mig att det ÄR mig det handlar om???

Men å andra sidan.... min magkänsla brukar vara överkänslig ganska ofta o jag brukar kunna läsa in saker o ting i de mest bisarra saker. Övertolka o tro att det är mig de är sura på o att det är jag som gjort nåt fel nästan jämt.

Jag hatar det.... jag vill inte bry mig om vad folk tycker jämt o ständigt. Vill inte vara nån jäkla nickedocka som ska vara alla till lags jämt. Om jag inte kan få vara mig själv (med risk för att såra andra) så kan jag heller inte må bra innerst inne

Jag går på halvfart nuförtiden... ja inte arbetstidsmässigt då förstås för jag jobbar heltid. Men jag känner att det är inte bra ställt med lilla mig.
Jag har nog stängt av tror jag. Jag orkar o vill inte känna efter. Jag går som en lallande fåne o tittar dumt på allt o alla omkring mig ungefär som idioter på dårhus. Det är lite så jag känner mig. Det är lite så jag bara orkar med. Jag orkar inte tänka, jag orkar inte prata, jag orkar inte vara social o trevlig. Jag känner mest bara för att sitta o dumbliga o inte säga ett knyst.

Jag har lite panik inför nästa vecka då jag ska vara chaufför till ett gäng ungar o sen ska vi tillbringa ett par dagar på läger. Jag vet inte om jag kommer kunna vara trevlig o social. Om jag kommer ha nån hjärnverksamhet som funkar öht. Jag kommer känna mig dum o oförberedd.
Fast å andra sidan ska man inte måla fan på väggen.... det kanske blir alldeles underbart? Vem vet.

En gammal jobbarkompis ringde mig idag. Hon känner sig felbehandlad på sitt jobb hon har nu. Hon känner sig missförstådd o ratad.
Hon ringde mig o ville tala om händelser som hände för åtta år sen. Inte för att JAG har så många minnen utav det nu längre. Men hon ville älta o vrida o vända på saken. O jag som inte orkar med mig själv ens, eller orkar sätta ord på mig o mina känslor skulle helt plötsligt försöka sätta ord på henne o hur hon är. Det blev jobbigt.

Åh så irriterande det är när folk lämnar en kommentar som inte har annat syfte än att få läsare till sin egen blogg. De kan inte ens ge det ansträngningen att faktiskt LÄSA vad som står i inlägget de kommenterar.

Sånt går fetbort. Ja, i det här fallet så gick jag in där o så lämnade jag en kommentar om hur trist det faktiskt är. Men jag kan väl ÄRLIGT säga att det inte uppmuntrar till nån vidare läsning på den bloggen.

Nä, tjejer o killar, brudar o boyz, vill ni tjäna pengar på erat bloggande o få varaktiga läsare så kanske ni borde lägga lite energi o uppmärksamhet på nån annan först.

Man får skörda vad man sått säger ordspråket.

Likadant såna här totalt IQ-befriade kommentarer där de erbjuder att styla bloggen.... men de tittar inte efter ifall det är nån som faktiskt lagt ner tid o energi o redan stylat den - kanske som de själva vill ha den.

Den här melodin är himla vacker o skön att lyssna på när man är lite deppig

O deppig är jag

Jobbig session hos snacketanten idag.

Fy bubblan alltså

Orkar inte skriva om det just nu. Även om det kanske skulle bli bättre. Jag har mkt som jag inte orkar just nu. Jag känner mig sååå låg o oengagerad i sååå mkt. O  hjärnverksamheten går på icke befintlig fart. Hjärnan är som en gammal dator från artonhundra kallt ungefär.... tar en timme på sig att värma upp så den börjar fungera alls

Ja så sitter jag här mitt i natten igen. Känner mig lite lätt nedstämd o trött....

Jag borde hoppa isäng o sova.... men kommer mig inte för

håglös kanske är ordet?

Idag på affären fick jag världens ångestanfall...

Jag var o handlade o hade ungarna med... jag fick ångest redan vid frysdisken iom att jag FORTFARANDE inte har nån ordning i mitt hus vad det gäller livsnödvändiga rum. Det finns ju inget att handla om man inte har en ordentlig spis... kokplatta vad är det liksom???

Sen ju längre in i affären vi kom så ökade min ångest.... ungarna ville handla det ena o det tredje o frågade om de kunde få det här.... o det här..... o det här...... när jag ville köpa grillad kyckling så protesterade Dotra för det var inte många dar sen vi käka det..... där försvann ännu mer av min energi.... *phue... vad ska vi då äta NU*

Vid chipshyllan så kände jag mest bara för att lämna hela alltihopa o gå ut o bara fortsätta gå.... eller möjligen lägga mig ner på golvet i fosterställning o aldrig mer resa mig.

Känner mig ledsen.... går omkring i nån ledsamhet mest hela tiden. Det var till o med så en i snackgruppen sa så... att jag verkar såååå ledsen. O ja, jag är ledsen.... jag vet inte över vad allt. Kanske att livet inte väntar? Kanske att sambon inte är den han en gång var? Kanske att JAG inte är den jag en gång var? Kanske att jag känner att jag inte räcker till för barnen.....?

Jag vet ärligt talat inte

När jag kom hem från affären så kände jag mig fortfarande lika orkeslös o ledsen.... gick mest o suckade..... hade känningar över vänster sida utav bröstkorgen.

Mådde faktiskt till o med illa... inte kräkilla men jag var illamående...

Nu käkar jag godis o mår illa för det :/

Ja, visst är min blogg upplyftande o rolig för tillfället? Näe, trodde inte så heller

Jag låg o sov o hade världens skruvade dröm/mardröm. Tack till telefonförsäljaren som väckte mig.

Först var det att datorn hade ett konstigt tangentbord som liksom var nåt man fått när man köpte godis. Det fanns liksom godisfack med i tangentbordet o en massa lampor o grejs. Men det blev helt fel på datorn när man använde det... jag hittade inte internet o ingen startmeny heller.... ringde till o med nån support o ville ha ett snabbkommando för startmenyn. Det skulle vara ALT + 22 eller möjligen ALT GR + 22 men det funkade inte.... tände bara några lampor som sa att det fattades nåt.
Nåväl sen gick drömmen över i mer skruvat. Jag larvade mig med en giraff (mjukis tror jag) o härmade dess läte. Fast jag lät nog som en brunstig fiskmås. Rätt vad det var så tjonga den här giraffen till mig i huvudet för den blev förnärmad.... Sen helt plötsligt så var sambon helt förändrad utseendemässigt... han hade världens gamhals.... o nåt annat märke i ansiktet. O dessutom såg han typ ut som en kortväxt (dvärg) rocker fast i normallängd. Ehhh ja svårt o förklara
När jag sen titta mig i spegeln så såg även jag ut som en kortväxt rocker fast kvinnlig variant då.... o som den värsta slusk... jag tror till o med att jag hade skäggväxt.

Sen titta jag på tvättmaskinen o den var som en tv.... o visade ännu fler kortväxta personer som såg ut som rockersluskar. 
Det var så skruvat. Som en show från mupparna typ, blandat med "The young ones" men mest tyckte jag att det var läskigt.
Jag har heller ingen aning om var vi var.... typ en kombo utav hyreshäxans hus o svärföräldrarnas.... fast ändå inte.... skumt

Jo o just det... alldeles innan telefonen ringde o väckte mig så började jag sjunga på den här låten....
Skumt vare
Ännu mera skumt att jag hade samma power i rösten som Doro där jag drog igång

Ja, så oväntat... efter att ha varit sååå sämst på att uppdatera min blogg så kommer här inlägg numero två på en o samma dag.

Jag ville bara konstatera att jag är väldigt duktig på att skjuta upp saker... saker såsom att gå o lägga mig i tid så jag är piggelin dagen efter

Idag har jag varit sååå nära psykbryt att jag blev lite rädd faktiskt.

Har hållit på i mina hagar o försökt betesplanera lite.... o de däringa svinen - suggorna jag har går i en, skulle få sin yta begränsad tänkte jag. Men det tänkte inte den ena grisen heller.... vettesjutton hur hon gör (grisar ska ju vara rädda för el) men ut kommer hon. Vet inte om jag har en höjdhoppande gris eller en gris som ålar sig platt på marken. Medan jag tittar så håller hon sig kvar fastän mkt missnöjd. När jag efter en stund gör annat så nog sjutton krånglar hon sig ut.

Sambon kom dessutom mitt i allt detta på att gräset skulle klippas.... o att en liten nätt sak (gräsklippare)som nån ville slänga o han mekade ihop tänkte han dessutom sälja. Sen när han lämnat iväg den lilla smidiga som man visserligen får gå efter o styra så gick kopplingsvajern av på åkaren.... GAAAAHHHHH

efter att ha bråkat med svin, flyttat runt på saker som inte skulle vara ivägen för klipparen, bråkat med svinen igen, lagat mat, hämtat en dotter som sovit borta o nu ville hem, bråkat med svin kände jag trycket över bröstkorgen komma så jag gick o la mig. Sov nog som en klubbad bra länge där.

Kom upp o tänkte klippa lite gräs med åkaren i ena hagen där det är en massa rator för att sprida ut skiten o få ner gräset lite i jämnhöjd med det betade. Konstaterade att kopplingsvajern var av o därmed var inte det nåt alternativ. O jo, jag bråkade ännu lite mer med svinet som ännu en gång tagit sig ut ur fållan.

Snart är det jag som tar fram bössan o personligen skjuter henne... sen äter vi helstekt gris i en vecka. *suck*