life is a rollercoaster
from bad to worse
nånstans tar det stopp
nånstans tar det stopp på vad man orkar och vill
varför inte bara ta den där resan ner till botten som ett fritt fall
fritt fall i 120 km i timmen, rakt ner i avgrunden
kanske kraschar vi
kanske dör vi
kanske överlevde vi o kunde berätta
man måste nå rockbottom innan man kan resa sig och börja klättra
har vi landat än eller faller vi fortfarande?
vem vet - inte du - vem vet - inte jag
vi vet ingenting nu vi vet inget idag
som en furie rasar livet fram med oss som sladdriga trasdockor
kan vi längre styra
kan vi längre hitta bromsen
jag vet bara att jag huggit det sista halmstrået
jag vet bara inte ännu om jag gjorde rätt
?
Hur får man nån o fatta när den helt enkelt INTE VILL fatta?
fam-råd-giv
tid bokad
sen får vi se
hur allt kommer bli
sen får vi se
hur allt kommer bli
Så är det bara
Man kan inte slåss mot väderkvarnar
vad är det som ska vara kul
Det känns som ett ekorrhjul
.
sambon är mer än lovligt tråkig... han är så deprimerad att jag tror svarta hål har mindre negativ energi än han för tillfället.
.
Men han vill inte tillstå att han skulle vara deprimerad eller på annat sätt sjuk. Nej då... livet suger o så är det bara. ALLT SUUUUUUUGER i hans värld.
.
Försökte förklara för honom att han är som en motor som surar ner sig så fort man försöker starta den... o så frågade jag hur länge han skulle orka försöka nöta med den motorn o se om olika saker skulle få den o sluta ge för mkt soppa på en o samma gång.
.
Jag börjar på o tänka allvarliga tankar om att skicka den motorn till skrotning. (läs det bildligt nu tack)
.
Allvarligt, hur bär man sig åt för o få nån under vård som inte vill ha vård?
.
Måste jag slå stekpannan i hövve på han? Kan ju åka dit för mordförsök om det går illa... o slår jag för löst så tja då lär jag fanimig springa jäkligt snabbt för o inte riskera o få stekpannan i min skalle tillbaka liksom...
.
Kan man ringa o säga att han är en fara för sitt eget eller andras liv med tanke på att jag snart inte orkar vara någorlunda vid mina sinnens fulla bruk.
Nu gråter jag, där jag ligger i soffan, o söker på självskattningstest o fyller i för hans räkning utan hans vetskap men så som jag hör honom säga o som jag avläser på hans beteende att han känner. Han är rejält deprimerad enligt det testet jag nyss gjorde... eftersom det pågått i mer än 2 veckor... JA DET SKA GUDARNA VETA ATT DET HAR GJORT.
.
Han ser inga ljuspunkter alls i tillvaron. Vad är kul, vad ska va kul säger han när jag försöker säga att han inte är rolig alls.
.
nattblogga fastän jag borde sova för länge sen.
när tar det slut?
Det finns vissa saker här som stämmer överens
Jag hugger några saker ur texten
[En vanföreställning är en idé eller tanke som grundar sig på en missuppfattning av verkligheten. Definitionen på en vanföreställning är "en okorrigerbar föreställning som inte delas av andra och inte heller kan stämma".
Det finns olika typer av vanföreställningar. Alla är mer eller mindre förståeliga för den närmaste omgivningen.
Det kan till exempel vara att ens egna tankar och känslor är styrda av personer utifrån. Det kan handla om känslanav att vara övervakad, förföljd, lurad eller trakasserad. En psykotisk person kan uppfyllas av en känsla av att vara utvald, men hon kan lika gärna känna sig värdelös eller syndig.]
Och så har jag markerat med fetstil där jag tycker att det stämmer överens
[De negativa symtomen innebär det motsatta, nämligen en förlust av sociala och intellektuella egenskaper som fanns före psykosen. Det visar sig genom att personen isolerar sig alltmer och tappar intresset för omgivningen. Exempel på negativa symtom är:
- apati
- självförsjunkenhet
- obeslutsamhet
- glädjelöshet
- koncentrationssvårigheter
- brist på intresse och engagemang
- svårighet att sätta igång med en aktivitet.]
Men han vill inte kännas vid att han kanske uppfyller kriteriet. Nej då.... inget blir väl bättre av att söka hjälp.... doh.
Jag är såååå trött på skiten... det är han eller jag som måste läggas in snart.... orkar inte tjafsa 24-7 som vi gör för tillfället.
Less less less
less less less
lessare lessare lessare
lessast lessast lessast
bläh
Hur ska jag kunna må bra när jag inte får må bra.
Jag vill inte annat än få leva mitt liv, tänka positivt, sikta framåt, ha mål och drömmar... kunna känna att det som inte sker idag kan jag göra i morgon
Utan att ha nån som ger mig dåligt samvete o som morrar o muttrar om allt och inget som inte har den blekaste betydelse egentligen
jag är TRÖTT
Gnggghhhh
Är det ok o slå nåt hårt i skallen på en som inte vill, som inte bryr sig, som bara ger mig skavsår på själen för tillfället?
lyft luren o säg nåt
Den där sambon alltså.... hur smart på en skala är det o ringa hem o gnälla om man faktiskt vill få nåt gjort här hemma???
Nä just det... ring inte hem o gnäll över allt som inte händer här hemma om du vill att JAG ska göra't.
Bättre vore o föregå med gott exempel... men inte det dära "tack vare mig"
Ett helt random blogginlägg... har inte bloggat här sen i januari såg jag......
Nä just det... ring inte hem o gnäll över allt som inte händer här hemma om du vill att JAG ska göra't.
Bättre vore o föregå med gott exempel... men inte det dära "tack vare mig"
Ett helt random blogginlägg... har inte bloggat här sen i januari såg jag......
Tack vare mig
Inatt när jag inte kunde somna så låg jag o tänkte på ett inlägg som jag ville göra här i bloggen... tänka sig. Jag är ju här såååå ofta nu för tiden.
Iaf, jag tänkte berätta om en "lek" som vi har här hemma... det är sambon som kommit på den. Vi kallar den "tack vare mig" o handlar om att ta cred för saker som blir gjorda här hemma...
Innan jag kom på att jag kunde leka den leken också så blev jag rätt störd utav den... men nu har jag tagit kommandot o lagt till en spelregel.
Så leken ska lekas ungefär på samma sätt som "gul bil" fast utan att man slår på sin ovetande medspelare.
Det gäller alltså att vara först under dagen med att få säga tack vare mig så blev det gjort eller det, eller det.
Kanske lite sandlådevarning på leken men hey who cares. Not me. Faktiskt så känns det rätt bra att få framhäva VAD JAG GJORT. Sånt som man annars tar för givet att det syns.
Sambons variant är att han säger till när han tycker det är dags att plocka nånstans eller tvätten behöver tvättas.... ja typ den varianten av saker o när jag sen har sagt att JAG var den som gjorde det så har han slängt ur sig ett "tack vare att jag sa så, annars hade det inte hänt nåt"
Han har alltså velat ha cred för att han lekt arbetsledare o delegerat ut sysslor som han själv ser behövs göras men inte vill göra.
Nu har jag börjat påtala minsta lilla sak. Allt från att det är tack vare mig som det finns ved inne idag så vi har varmt o skönt. Det är tack vare mig som glaset han dricker mjölk ur är diskat. Kalsongerna som är rentvättade är tack vare mig.... osv.
O så säger jag att jag bara gör som han... då suckar han lite skamset. Men å andra sidan så är det ju faktiskt bra, för det är ett bra sätt för mig själv att liksom klappa mig på axeln o säga duktig tjej.
Ja visst, det är sysslor som måste göras, men inte roligare för det... men jag kan iaf synliggöra VEM som faktiskt gjort slitgörat...
Ja o jag ska ju erkänna, jag är ingen pedant o städfreak som pysslar dagarna i ända... nej jag njuter hellre av livet framför tv:n eller vilandes i soffan med datorn i knät eller ute pysslandes med roligare saker än att jag håller tiptop ordning här hemma.
Sååå ibland har han en poäng med att det BEHÖVS fixas... men ska jag ha fullt ansvar så vill jag välja själv när det ska fixas också... stör det någon så är det fritt fram liksom... inga städgrejor är inlåsta. Jag har aldrig förbjudit nån - hell no.
Ja nu har jag skrivit av mig lite....
Iaf, jag tänkte berätta om en "lek" som vi har här hemma... det är sambon som kommit på den. Vi kallar den "tack vare mig" o handlar om att ta cred för saker som blir gjorda här hemma...
Innan jag kom på att jag kunde leka den leken också så blev jag rätt störd utav den... men nu har jag tagit kommandot o lagt till en spelregel.
Så leken ska lekas ungefär på samma sätt som "gul bil" fast utan att man slår på sin ovetande medspelare.
Det gäller alltså att vara först under dagen med att få säga tack vare mig så blev det gjort eller det, eller det.
Kanske lite sandlådevarning på leken men hey who cares. Not me. Faktiskt så känns det rätt bra att få framhäva VAD JAG GJORT. Sånt som man annars tar för givet att det syns.
Sambons variant är att han säger till när han tycker det är dags att plocka nånstans eller tvätten behöver tvättas.... ja typ den varianten av saker o när jag sen har sagt att JAG var den som gjorde det så har han slängt ur sig ett "tack vare att jag sa så, annars hade det inte hänt nåt"
Han har alltså velat ha cred för att han lekt arbetsledare o delegerat ut sysslor som han själv ser behövs göras men inte vill göra.
Nu har jag börjat påtala minsta lilla sak. Allt från att det är tack vare mig som det finns ved inne idag så vi har varmt o skönt. Det är tack vare mig som glaset han dricker mjölk ur är diskat. Kalsongerna som är rentvättade är tack vare mig.... osv.
O så säger jag att jag bara gör som han... då suckar han lite skamset. Men å andra sidan så är det ju faktiskt bra, för det är ett bra sätt för mig själv att liksom klappa mig på axeln o säga duktig tjej.
Ja visst, det är sysslor som måste göras, men inte roligare för det... men jag kan iaf synliggöra VEM som faktiskt gjort slitgörat...
Ja o jag ska ju erkänna, jag är ingen pedant o städfreak som pysslar dagarna i ända... nej jag njuter hellre av livet framför tv:n eller vilandes i soffan med datorn i knät eller ute pysslandes med roligare saker än att jag håller tiptop ordning här hemma.
Sååå ibland har han en poäng med att det BEHÖVS fixas... men ska jag ha fullt ansvar så vill jag välja själv när det ska fixas också... stör det någon så är det fritt fram liksom... inga städgrejor är inlåsta. Jag har aldrig förbjudit nån - hell no.
Ja nu har jag skrivit av mig lite....
Same shit - different year
Julen är för många glädje o gemenskap
Jag får bara sån ångest i juletider... trots att jag försöker resonera med mig om att tänka rationellt.
Det går sådär..... för inom mig finns det där lilla barnet som känner sig ensamt o övergivet.
Det är såna stunder som jag känner mig bortglömd...
Jag vill inte sitta hos släkten o se paket efter paket delas ut o känna klumpen i halsen över besvikelsen att inget av paketen är till mig.
Jo men titta, ett paket till mig.... oj ett paket till.... och ett tredje o sista paket... alla är slarvigt inslagna... det känns inte som om det är nån känsla bakom inslagningen....
Det känns lite som ett hån o få kökssaker när man inte ens har användning för dem... näe, köket är inte färdigt.... o kökshanddukar som inte ens är nåt speciellt med.... om det var nåt fint mönster på dem eller lite ovanliga... men närå... de är liksom bara nerkastade i korgen för att de kom inte på nåt annat... o en porslinsfigur som ALLA fick exakt likadan... ååååå så utvald jag känner mig.... NOT
Ja jag är dum o egoistisk o självisk o förmäten just nu.... för det ÄR ju barnens högtid... det är saligare att giva än att taga. Men jag har iaf försökt tänka till lite för o få mottagaren o känna sig glad åt gåvan...
O inte ens av sambon fick jag nåt.... eller av barnen... jo min son hade faktiskt slagit in en sak som han gjort i slöjden åt mig (gullungen), han tänkte på sin mamma att hon skulle bli utan paket.
O jag fick ett presentkort av min far på ett par hundra....
Men nästa år tänker jag inte utsätta mig för den förnedringen... nästa år åker jag inte till några svärföräldrar o känner mig dum... nästa år stannar jag hemma.... för när vi kom hem o barnen öppnade sina paket som de fått av oss o jag såg glädjen i deras ögon över sakerna... saker som nästan allihopa stod med på deras önskelistor... då kände jag julefrid i mitt sinne.... o då spelade det ingen roll att jag inte hade mer än två paket i knät... Lillemans o det från min far
Har nåt paket att vänta från syster o bror också... för vi har inte hunnit träffas o byta julklappar än....
Hoppas er jul har varit bara glädje o mys o att den får fortsätta så.... ha det så bra o sköt om er
Jag får bara sån ångest i juletider... trots att jag försöker resonera med mig om att tänka rationellt.
Det går sådär..... för inom mig finns det där lilla barnet som känner sig ensamt o övergivet.
Det är såna stunder som jag känner mig bortglömd...
Jag vill inte sitta hos släkten o se paket efter paket delas ut o känna klumpen i halsen över besvikelsen att inget av paketen är till mig.
Jo men titta, ett paket till mig.... oj ett paket till.... och ett tredje o sista paket... alla är slarvigt inslagna... det känns inte som om det är nån känsla bakom inslagningen....
Det känns lite som ett hån o få kökssaker när man inte ens har användning för dem... näe, köket är inte färdigt.... o kökshanddukar som inte ens är nåt speciellt med.... om det var nåt fint mönster på dem eller lite ovanliga... men närå... de är liksom bara nerkastade i korgen för att de kom inte på nåt annat... o en porslinsfigur som ALLA fick exakt likadan... ååååå så utvald jag känner mig.... NOT
Ja jag är dum o egoistisk o självisk o förmäten just nu.... för det ÄR ju barnens högtid... det är saligare att giva än att taga. Men jag har iaf försökt tänka till lite för o få mottagaren o känna sig glad åt gåvan...
O inte ens av sambon fick jag nåt.... eller av barnen... jo min son hade faktiskt slagit in en sak som han gjort i slöjden åt mig (gullungen), han tänkte på sin mamma att hon skulle bli utan paket.
O jag fick ett presentkort av min far på ett par hundra....
Men nästa år tänker jag inte utsätta mig för den förnedringen... nästa år åker jag inte till några svärföräldrar o känner mig dum... nästa år stannar jag hemma.... för när vi kom hem o barnen öppnade sina paket som de fått av oss o jag såg glädjen i deras ögon över sakerna... saker som nästan allihopa stod med på deras önskelistor... då kände jag julefrid i mitt sinne.... o då spelade det ingen roll att jag inte hade mer än två paket i knät... Lillemans o det från min far
Har nåt paket att vänta från syster o bror också... för vi har inte hunnit träffas o byta julklappar än....
Hoppas er jul har varit bara glädje o mys o att den får fortsätta så.... ha det så bra o sköt om er
jotack det går bra
Mår ganska bra nuförtiden.... det är mera himmel än helvete.... eller ja helvetet finns väl kanske kvar men jag väljer att fästa min blick åt ett annat håll istället.
visar att jag lever
utifall att ni undrar... jorå jag lever o har hälsan (eller nåt)
Men himmel o helvete-bloggen ligger på is lite granna (som om ni inte redan märkt det)
Men himmel o helvete-bloggen ligger på is lite granna (som om ni inte redan märkt det)
Minnenas television?
Jag tittade på Dirty Dancing igår på fyrans filmkanal.
Tänk fast det är så många år sen som jag första gången såg den filmen på bio så kan jag ännu känna magin. O jag minns fortfarande skrattsalvan som rungade i biosalongen när mamma Houseman säger att hon tror att Baby fått sin danstalang från henne.
Jag satt i soffan framför tv:n o lät tårarna komma när Johnny åker i slutet av filmen. O jag lyssnade in i texten när Patrick Swayze sjunger "she's like the wind"
Tänk fast det är så många år sen som jag första gången såg den filmen på bio så kan jag ännu känna magin. O jag minns fortfarande skrattsalvan som rungade i biosalongen när mamma Houseman säger att hon tror att Baby fått sin danstalang från henne.
Jag satt i soffan framför tv:n o lät tårarna komma när Johnny åker i slutet av filmen. O jag lyssnade in i texten när Patrick Swayze sjunger "she's like the wind"
Jag blir så trött
Note to sambo.... man dammsuger inte va fan som helst.... nu har han bränt motorn.
Det var den centraldammsugaren det. *suck*
Uppdatering: Han hade inte bränt motorn... bara lyckats dammsuga upp o göra stopp i röret i storlek av ett medium sized marsvin :S
Så nu suger den så bra igen så
Det var den centraldammsugaren det. *suck*
Uppdatering: Han hade inte bränt motorn... bara lyckats dammsuga upp o göra stopp i röret i storlek av ett medium sized marsvin :S
Så nu suger den så bra igen så
X_X
En sak slog mig häromdagen....
Det hände en sak på jobbet som var lite tung psykiskt. Mina arbetskamrater har varit helt underbara o stöttande. O kontrasten mot här hemma o sambons "stöttning" har varit slående.
Han har liksom inte visat en enda gång att han finns för mig ifall jag känner mig lite nere.
En kram kanske hade varit skönt. En kram o ett hur mår du.
Men näe, han tänkte sig o ut på kvällen.... o vem skulle skjutsa???? Jo det var väl lilla jag det.... *suck*
Jag skjutsa in honom o en kompis till han o sen sa jag att du ringer inte o vill ha skjuts hem för jag ska hem o sova o upp o jobba igen i morrn.
Han ringde inte.... men inte åkte han hem med skjutsen på natten heller..... han drog med några andra kompisar o sov på en soffa i en lägenhet i stan... nånstans där jag redan förut en gång fått frispel på valet av nattadress.
Suckarna han gav ifrån sig när jag ifrågasatte hans tankeverksamhet på natten gjorde inte saken bättre. En "suck av ånger" betyder inte ett piss..... det är inte mer värt än hundens ångerblick när han får skäll för att ha gjort nåt fel. Hunden kommer göra samma sak igen o sannolikt även sambon.... believe you me...
Det hände en sak på jobbet som var lite tung psykiskt. Mina arbetskamrater har varit helt underbara o stöttande. O kontrasten mot här hemma o sambons "stöttning" har varit slående.
Han har liksom inte visat en enda gång att han finns för mig ifall jag känner mig lite nere.
En kram kanske hade varit skönt. En kram o ett hur mår du.
Men näe, han tänkte sig o ut på kvällen.... o vem skulle skjutsa???? Jo det var väl lilla jag det.... *suck*
Jag skjutsa in honom o en kompis till han o sen sa jag att du ringer inte o vill ha skjuts hem för jag ska hem o sova o upp o jobba igen i morrn.
Han ringde inte.... men inte åkte han hem med skjutsen på natten heller..... han drog med några andra kompisar o sov på en soffa i en lägenhet i stan... nånstans där jag redan förut en gång fått frispel på valet av nattadress.
Suckarna han gav ifrån sig när jag ifrågasatte hans tankeverksamhet på natten gjorde inte saken bättre. En "suck av ånger" betyder inte ett piss..... det är inte mer värt än hundens ångerblick när han får skäll för att ha gjort nåt fel. Hunden kommer göra samma sak igen o sannolikt även sambon.... believe you me...
